Renja Leino, Sini-Meri Hedberg, Lena Kuivisto, Annika Dahlsten, Lotta Leka, Elina Ruohonen, Riikka Kupsala, Reija Palo-oja, Tiina Vainio, Mikko Paakkola, Jarkko Rantanen, Minna Poikonen, Tuuli Oikkonen, Paula Suominen, Minna Maija Lappalainen, Erkki Nampajärvi, Toni Hautamäki, Kristina Isaksson, Jaana Valtari, Vesa Aaltonen, André Peterdi

Någonstans bortom det öppna havet finns ett land.
En finsk tango om ett sagoland. Det är en dröm. Och ett hopp. Och en dröm om hopp.
Där är horisontlinjen inte längre en ren horisontlinje, och havets strand är inte längre bara en havsstrand, utan en vision.
En vision om att världen skulle kunna vara bättre där borta, på andra sidan det öppna havet.
Och där finns ett land bakom vilket det återigen breder ut sig ett öppet hav. Och ännu ett nytt land.
Mot denna bakgrund är det inte alls märkligt att ett svenskt galleri får besök av ett tjugotal finska konstnärer, hitförda av den klassiska Finlandsfärjan.
Inte heller är det märkligt att ett finskt galleri i Åbo tidigare fick besök av konstnärer från Stockholm. Förda hit av havet.
Men innehållet i den finska tangon är ödesmättat melankoliskt. Sångaren flyger inte, ror inte och finner inte sitt sagoland, utan blir kvar som fånge på jorden.
Så var det på 1970-talet. Men tiderna förändras. Stockholm har redan i tjugo år erbjudit konstnärer från hela världen sitt eget sagoland: konstnärernas egna och oberoende konstmässa, Supermarket Independent Art Fair. En mötesplats där, som sången säger, de vackraste blommorna sprider sin glans, och genom detta står vi alla här vid det öppna havets strand och kan alltid ge oss av för att söka nya under på nya stränder.

Aavan meren tuolla puolen jossakin on maa.
Suomalainen tango satumaasta. Se on unelma. Ja toivo. Ja unelma toivosta.
Siinä horisonttilinja ei ole puhdas horisonttilinja eikä siinä meren ranta ola enää meren ranta Vaan näky.
Näky siitä, että maailma voisi olla parempi, siellä aavan meren tuolla puolen.
Ja siellä on maa Jonka takana on jälleen aava meri. Ja jälleen uusi maa.
Tältä pohjalta ei ole mikään ihme, että ruotsalainen galleria saa vieraakseen parisenkummentä suomalaista
taiteilijaa, klassisen finlandsfärjanin tuomina. Eikä myöskään ole ihme, että suomalaisgalleria Turussa sai
aiemmin vieraaksen tukholmalaisia taiteilijoita. Meren tuomina.
Suomalaisen tangon sisältö on kuitenkin kohtalonomaisen melankolinen. Laulaja ei lennä eikä souda eikä
löydä satumaataan vaan jää maan vangiksi. Näin 1970-luvulla. Mutta ajat muuttuvat. Tukholma on
tarjonnut kaikielle maailman taiteilijoille oman satumaansa jo kahdenkymmenen vuoden ajan:
taiteiiijoiden omat ja riippumattomat taidemessut: Supermarket Independent Art Fair.
Kohtaamispaikka, jossa laulun sanoin kukat kauneimmat luo loistettaan, ja sitä kautta me täällä olemme
kaikki aavan meren rannalla ja voimme aina lähteä tavoittelemaan uusia ihmieitä uusille rannoille.