Privat skulptur. Vad är det? Kanske all konst är privat i någon mening. Och privat för vem? Precis som när man läser en bok blir varje människas möte med ett konstverk något unikt och intimt. Verket är gjort bara för mig. Min upplevelse är privat.

Eller är det privata något personligt som gått över en gräns? Konstnären avslöjar något som den borde behållit för sig själv. Hon/han har blottat sig, gjort sig sårbar. Men är det inte vad vi någonstans förväntar oss, att konstnären ska ta risken att avvisas, göra något som kostar på? Är det kanske vi som inte klarar av att hantera detta förtroende, att det är vår egen gräns som passerats?

Konstnärerna i utställningen Privat Skulptur har alla sin egen ingång i ämnet. För några är det mötet mellan den offentliga sfären och den privata som är intressant. Patrick Nilssons skulptur av en gråtande man för offentligt bruk är ett exempel. Andra undrar hur egna privata erfarenheter kan förmedlas till någon annan. Här finns Emma Hammarén som arbetar biografiskt med att försöka rekonstruera sin privata och subjektiva upplevelse av en skiktröntgen.
Jakob Robertsson har tittat på olika genrer och uttryckssätt. Är vissa tekniker mer lämpade att uttrycka privata känslor med? Och varför då i så fall? En animation om lerfiguren Micke är hans bidrag till utställningen.

Många talar om att nå ut med sin konst. I utställningen Privat Skulptur får vi istället se några försök att nå in.