Thomas Brennan
Inom min konstnärliga praktik under de senaste 40 åren har jag upprätthållit två huvudsakliga spår. Det första spåret är mitt performancearbete, som växte fram ur en poetisk praktik och med tiden har utvecklats till ett uttryck genom dans och visuell teater. Jag uppträder både ensam och tillsammans med samarbetspartners. Jag är intresserad av vardagliga ritualers kraft att uttrycka det okända och absurda, samt av att utforska hur kroppen, i synnerhet den funktionsnedsatta kroppen, kan förmedla allt mer komplexa nyanser. Jag håller fast vid följande: Genom att hantera former av förkroppsligande som vapen kan en funktionsnedsatt konstnär och bör omfamna det obehag de så ofta har bevittnat i sin närvaro, och därigenom pressa sig fram till ett annat sätt att se på social interaktion. Bortom det artiga framträder det grymma och dess intensiteter som ett levande, om än problematiskt, alternativ.
Det andra spåret är min utforskning av assemblage/kollage/måleri, som fram till nyligen har varit både produktiv och stillsamt personlig. Detta visuella arbete är ett intuitivt uppdrag att uttrycka den inneboende spänningen i vår vackra mänskliga skörhet. Varje verk är en process av destillerad tid.
Jag hoppas kunna utforska båda dessa vägar under de kommande åren.
