Maria Backman
Villa Kirsti
Sextiotalet är framför allt byggboomens årtionde i Sverige. Efterkrigsårens starka tillväxtperiod led- de
till en inflyttning till storstäderna och välståndet satte press på makthavarna att höja levnadsstan-
darden på boendet. Miljonprogrammet lanserades och började förverkligas mot slutet av årtiondet och
levde nästan upp till visionen om just en mil- jon funktionella lägenheter anpassade för framför allt
idealfamiljen, mamma, pappa plus två barn. Det stora projektet handlade inte bara om moderna
badrum med vattenklosetter och rinnande vatten och kostnadseffektiva byggprocesser, utan om en hel
revolution avseende kvinnors nya vardag som yrkesarbetare. Kvinnor behövdes på arbetsmarknaden
samtidigt som vardagssysslorna fortfarande behövde utföras av – kvinnorna.

Utifrån en sparad annons från Expressen vecklar Maria Backman ut en familjehistoria från Smedje-
backen, som i sitt specifika sammanhang påverkade hennes uppväxt på djupet. Samtidigt är det en
berättelse från de så kallade rekordåren, om sextiotalets ideal och debatter. Annonsen, daterad 1964,
utlyser en bostadstävling och bakom konceptet står den då omsusade och stridbare bostadsjour-
nalisten Olle Bengtzon (1919 – 2009). Tävlingen sponsrades av företaget Elementhus och instruk-
tionen var att kora den bästa moderna villan. Maria Backmans mamma, Kirsti lämnade in ett förslag som
vann tredjepris. En ära som inte gav någon utdelning i form av pengar, men som kom att hyllas av
juryn och förverkligas. Tävlingens experter menade att ”Hennes önskebostad är stramt saklig men
samtidigt generöst gästvänlig”. I ett reportage från tiden förklarar upphovskvinnan själv idén med den
rymliga, fyrkantiga enplansvillan med det platta taket och ljusinsläpp från alla väderstreck. ”Jag älskar
ungar, men jag ogillar hushållsarbete”. I det huset växte Maria upp och familjen bodde där ifrån 1965 till
2000. Det var ett hus för den unga generationen, medskapad genom hennes mammas erfarenheter och
visioner för ett modernt familjeliv med litet laboratoriekök, öppet vardagsrum samt gillestuga. Ett hus
som sedan kunde beställas ur en katalog.
På bilderna ur album, kataloger och tidskrifter syns även familjens inredning bestående av några decen-
niers olika IKEA-möbler, karmstolar och ryamattor. Inga statusobjekt och på frågan om fru Kirsti
ångrar något så svarar hon att hon egentligen inte alls gillar parkett.
Med sin presentation av en enskild händelse ur sitt eget liv, belyser Villa Kirsti samtidigt de stora
skiftena i efterkrigstidens Sverige, hur statens sociala ingenjörskonst förenas med kvällstidningarnas
guldålder, de kommersiella krafterna inom byggbranschen och kvinnors nya synlighet i ett samhälle som
höll fast vid sitt krav på obetalt hushållsarbete. Förskolelagen kom först tio år senare, 1975.

Text: Paulina Sokolow