Solen är hybris och människan går på jorden och undrar om det blir molnigt till eftermiddagen.

The Milky Way 

Som barn reste jag i min fantasi över hela universum. Genom stora stjärnhopar, galaxer och planeter. I mitt barnrum blev fönstret mot natthimlen min utsikt till vintergatan. Universums oändliga svarta void blev min trygghet och samtidigt en medveten rädsla att leva.  I denna utställning ”The Milky Way” presenterar jag 11 ”blobbar” eller UFOs i mjuk plysch, stoppade till kramvänliga kuddar. Mönstret utgår från fotografier som komponerats i matematiska speglingar som jag kallar ”Anläggningar från 1999” 

 Innesluten i en fluffig varm sovsäck skyddar jag mig från det levande. I denna trygga ”Memory Mummy” är jag omsluten i mörker.  

”The Milky Way” målas upp i vita plastprylar som ändå bara skulle återvinnas. Inneslutna och skyddade i omkramande plast.  

Utställningen är en resa till mitt förflutna och till min framtid. 

Allt och ett på samma gång. 

The Milky Way 

As a child, I traveled in my imagination across the universe. Through large star clusters, galaxies and planets. In my childhoods room, the window to the night sky became my view of the Milky Way. The universe’s endless black void became my security and at the same time a conscious fear of living. 

In this exhibition ”The Milky Way” I present 11 ”blobs” or UFOs in soft plush, stuffed into cuddly pillows. The pattern is based on photographs composed in mathematical reflections that I call ”Facilities from 1999” 

Enclosed in a fluffy warm sleeping bag, I protect myself from the living. In this safe ”Memory Mummy” I am enveloped in darkness. 

”The Milky Way” is painted in white plastic stuff that would still only be recycled. Enclosed and protected in embracing plastic. 

 The exhibition is a journey into my past and into my future. 

All at once.