Landsbygd
TEXT till Jannike Brantås verk
Karl Tirén jämförde fjällens former med fjälljojkningarnas tonhöjder. Samma utvecklingsnivå som den samiska tonkonsten (under sekler utövad av ett helt folk).
Tirén hade under sina dokumentationer samlat en djup kunskap om jojkningen, och om hur sången och melodiskapandet var integrerade och viktiga delar av samernas liv. Han visste att mycket av det han fick höra var sådant som skulle försvinna och att denna farhåga delades av många av hans uppgiftslämnare. Man såg honom som en seriös person som förstod sig på de samiska konstformerna. Han var dessutom insatt i de samepolitiska frågorna. Det var utifrån möten med många samer som han på ett övertygande sätt kunde berätta för människor utan- för den samiska världen.
Mystik tills vidare
Karl Tirén blev känd för att vara blodstämmare. Han stoppade blödningar med hjälp av en oförklarlig mental förmåga som även fungerade per telefon, utan att han var i närheten av patienten. Tidningsskriverier och debatt utbröt efter det att han hade räddat en av sina arbetare från att förblöda. Denne hade fått en arm avsliten i en olycka på stationsom- rådet. Tirén stoppade det forsande blodet med sin tankekraft. Mannen lär inte ha förlorat en droppe blod under färden till de förvånade läkarna.
Karl Tirén var en vän av vetenskap och intog en kritisk men mycket intresserad hållning till över- naturliga fenomen. Vetenskapliga undersökningar skulle kunna skingra mystiken och han brukade citera Strindberg, att det var »mystik tills vidare«. Han hade redan i ungdomen kommit i kontakt med oförklarliga förmågor hos samer och han fick senare förtroenden inom detta område. Under sina dokumentationsfärder fick han tillfälle att doku- mentera melodier som bevarade minnet av förkrist- na gudomligheter och under sina samtal lyckades han även fånga upp detaljer ur de schamanistiska sammanhangen där sångerna kunde vara avsedda att göra åhöraren vimmelkantig och lättsuggererad genom »krokiga« melodier och tillkrånglade, svårbe- gripliga texter. Han skriver i en förklarande text till en »trolltrummesång«:
Texten eller besvärjelsen har icke samma antal stavelser som tonerna i halvperioden. Då båda ideligen utan andningspauser upprepas, uppstår ny betoning av orden för varje gång. Då det kräves, att trollsången skall vara flytande och rytmisk, fordras både övning och rutin, innan en sådan sång blir felfritt joikad.
DAUM 3673
Galleriet och Projektrummet
12 januari – 4 februari 2018
Studio44 Medlemsutställning
Landsbygd/ Handens arbete & Land shaping:
linjerna världar däremellan färger från mil bort söker blicken bågar vävs spänns över avstånd i tider o rum jag håller tråden vid liv.
Relatera till ett specifikt landskap som kommer att börja tala/ tilltala och tala med dej som person om du är öppen för det. En formar så landskapet/landsbygden för sej och den formar likaså en själv. Att läsa in och växa fast i ett landskap, att fästa sin blick och sitt seende genom, tillsammans med det. Det blir en bild att fästa sin själ vid, Nåla Fast Sej Vid. Att fästa sej vid ett landskap som når in och blir ett med en på djupen och själen. Det fäster sej i kroppen i gången, lyssnandet och i seendet. Hur handen känner allt och luften tar sej in i minsta vrå av din kropp.
Landsbygd blir en projicering av saknad, av vår själs olika behov och av tiders behov att fästa i oss.
Landsbygden är ett minne och ett behov. Att resa som barn i landskap gör att bilder skapas. Om att världen finns på olika sätt. Bara att årstiderna förändrar landskap är ett resande och ett förvandlandets tillstånd i tillvaron.
Att söka fånga ett landskaps linjer, därför att en undrar vad landskapet säker en. Vad är ett landskaps uttryck och vad vill det med mej. Vad vill det göra mej till? En del av det? Ett samtal kring det? Berätta dess uråldriga historia? Dess årligen nyuppvaknande glädje till att allt börjar om, allt blir till på nytt i de långa sekvensernas interstellära tid? Berätta alla de historier det hört under eoner av tider och växlingar?
Det är min upplevelse av denna bild, där något i de vackra linjerna som sammansmälter med både jojkens och jojkarens toner och fjällen. Fascinationen över en plats, ett fjäll och en utsträckt vidd som inte tar slut mer än när den sökande blicken och rösten dör ut. Kvar blir fjäll efter fjäll, himmel efter himmel, bild efter bild.
Text för Landsbygd. Jannike B.
