GET SET! Fia med knuff eller counterstrike?

13 – 30 november 2008

Anders Lindgren (Sthlm)
Staffan Hjalmarsson (Gbg)
Anna Sandgren (Malmö)
Erik Wijkström (Sthlm)
Mizue Ogiso (Japan)
Alexander KorolkovL (Sthlm)
Ola Nilsson (Sthlm)

FIA MED KNUFF ELLER COUNTERSTRIKE?

I utställningen GetSet! medverkar konstnärer som på olika sätt förhåller sig till spelets värld. I Studio 44:s galleri visas spel och lek som bygger på både lögn och samarbete. I dagens samhälle tycks allt mer avgöras med olika spel metoder. Drömmen om lyckan är också en stark drivkraft inom spelandet. GetSet! problematiserar de system och strukturer som formar dagens spel. Besökare får också möjlighet att interagera med spelen som ställs ut. Finns det gränser för vad man kan spela om?

Gillar du spel och att spela? Tycker du att spel är demoraliserande? Vad är ett spel?
Vi har byggt upp ett spelrum där vi vill undersöka, svara an på och filosofera över vad som väcker din lust eller olust i spelandet. Konstnärer är inbjudna för att visa den explosiva bredd som spel och lek utgör. På GetSet! ryms allt ifrån aningslös humor till bitande realpolitiskt allvar.

Vi visar spel som bygger på lögner, på samarbete, som ifrågasätter identitetens grundvalar, som gäckar och räcker tunga åt verkligheten, som ser till att du får utlopp för lusten att knocka din granne, som undersöker vår spelpolitiserade tid och som relaterar till lek-estetikens grumliga vatten.

Genom att exponera mångfalden bakom spel och spelidéer vill utställningen avtäcka de strukturer som spel är uppbyggda av. Gemensam nämnare är en problematisering av förutsättningar, spelsystem och speluppbyggnad men också möjligheten att som besökare spela med de spel som ställs ut. Ett av utställningens fokus berör glidningen från att enbart underhålla/roa till att avgöra frågor av stor betydelse. Samtidigt uppvisar och återger verken glädjen och humorn som kanske är den enskilt viktigaste drivkraften i spel.

Njutning och kontroll är två poler som är otroligt starka motiv i spel. Njutningen och begäret känner nog de flesta igen sig i som spelat; komplexa känslor av att bli sedd, att vara en vinnare och drömmen om lyckan. Men på vilket sätt går det att koppla detta till politik?

Den allvarliga tonen i utställningen hänger samman med den gradvisa förskjutning som sker i både den offentliga och privata sfären. Det blir alltmer av ett mantra att lyckas i livets spel och viktiga val tycks avgöras med olika spelstrukturer som bas, alltifrån kärlek till yrkeskarriär, placering av pensionssparande, mm. Idag kan man omsätta fiktiva värden i ett dataspel till reella värden – pengar. Vari ligger skillnaden mellan gambling och gaming? Finns det gränser för vad man kan spela om? Hur och var visar sig isåfall de gränserna? Vilka spelmekanismer styr de beslut vi låter spelet avgöra? Hur ser vinstprognosen ut? Vad tjänar vi på att definiera oss i termer av vinnare/förlorare?

Och vem är det vi tävlar mot?

” … även när Fortuna snurrar oss nedåt, stannar stundom hjulet ett ögonblick, och vi finner oss ha hamnat i en välvillig, mindre cykel innesluten i den större, onda cykeln. Universum är ju som bekant grundat på principen om en cirkel i en cirkel. Givetvis är ännu mindre cirklar inom den mindre cirkeln tänkbara.”

(ur Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole)