22 maj – 6 juni 2004

Tron på bilden
Magisterstudenter, Konsthögskolan Valand, Studio 44
Högskolan för Fotografi och Film, Centrum för fotografi
Tjärhovsgatan 44b, Stockholm 22/5 – 6/6 2004

Text: Susanna Slöör

I Studio 44 och CFF:s gemensamma lokaler på Tjärhovsgatan 44b visar magisterstudenter från Valand och Högskolan för Fotografi och Film i Göteborg sina examensarbeten.

Möjligen är det film- och fotografeleverna som bidrar till att det dominerande intrycket från de båda utställningarna är en smittande tro på det visuella uttrycket och även det tvådimensionella formatet. Men även bland studenterna från Valand finns goda exempel. Maurits Ylitalos fräckt humoristiska måleri lyser både uttrycksmässigt och rent tekniskt sett. Samtidigt är det uppenbart att skolornas respektive inriktningar till namnet knappast är särdeles identitetsskapande idag. Det finns målare bland fotograferna och vice versa. Det har man vant sig vid att se på elevutställningar genom åren. Designers som vill vara konstnärer som vill vara filmare som vill vara… En revolt mot den valda rollen som emellanåt kan kännas inåtvänd och självstympande för en utomstående, men som förhoppningsvis leder till någonting gott för individen så småningom. Detta drag skymmer inte de aktuella utställningarna, vilket är ett styrketecken.

Det är också intressant att följa utvecklingen av olika sätt att exponera foto och video. Den digitala utvecklingen påskyndar möjligheterna. Petter Magnussons suggestiva parkbilder med minimalt skärpedjup har silikonmonterats på baksidan av tjockt glas, vilket ytterligare förstärker stämningen. Bilderna är så kallade lambdaprints där fotografiet överförts från en digital fil med hjälp av laser till fotopapper. Magnussons verk delar utrymme med Katarina Elvéns videoanimering projicerad på plexiglas och tillsammans fungerar de väl ihop. Att projicera på glas eller andra genomsläppliga ytor ger en utökad repertoar av uttrycks- och presentationsmöjligheter. Elvéns verk framträder som ett mycket försynt litet objekt stående självständigt på golvet och placerad en bit utifrån väggen där projektorn döljer sig. Hon åstadkommer en lågmäld men överrumplande perspektivförskjutning, när det anspråkslösa sättet att visa verket kontrasteras mot innehållet i videoloopen, där bilderna av modernistiska villor och hus närmast känns som monumentala utropstecken.